Som de i de allra flesta spel om pengar är craps historia oklar och det finns många teorier om ursprunget till spelet. Tärningarna är ett av de äldsta spelverktygen och enligt forskningen är tärningarna och spelen faktiskt förknippade med dem som hittats i den antika världen. De romerska kejsarna Augustin, Nero och Caligula var hängivna tärningsspelare men de försökte även fuska. I den vanligaste accepterade version av historien om tärningsspel hävdas det att detta tärningsbaserade hasardspel var en ättling till ett tidigt engelskt spel som hett fare. Hazard var ett spel som uppfanns av den engelske herremannen, Sir William of Tyre och hans riddare under korstågens tidsperiod. Namnet verkar dessutom också härstamma från olika spel som utvecklats av riddarna för att fördriva tiden i väntan på att belägra slottet Hazarth, 1125 under medeltiden.
I det indiska antika eposet "Mahabharata" berättas olika historier om krigarna som kastar tärningen och förlorar sina stora förmögenheter. Koreanerna var också inbitna fans av tärningarna under den första tiden och indianerna använde fyrsidiga knogben för att skapa sina tärningsspel. Det faktum att arabiska språket använder samma ord för knogben och ett munstycke innebär att tärningarna även var populära i arabvärlden under en längre tid än någon kan dra sig till minnes.
Innan knogbenen blev spelanordningar var tärningarna tillbehör till Shamanen eller trollprästen som var högste utövaren av shamanismen vilken alltså trodde att naturen är besjälad. Efter att ha genomgått en lång utveckling av form och storlek samt markeringar var de först gjorda av trä, sten, ben, djurtänder, horn, nötskal och frön. I grekiska och romerska civilisationerna gjordes tärningarna av dyrare material som elfenben, ädelstenar och metaller samt porslin. Materialet för moderna kasinotärningar den så kallade perfekta tärningen är hård cellulosa, med knivskarpa kanter och nålskarpa hörn. Cellulosan är transparent.